i know a place where the grass is really greener warm wet and wild

Nu är hela lägenheten nerpackad, i källaren och i väskor. Det känns jäkligt skönt att äntligen vara klar med allt måste jag säga. Nu, när allt är köpt, bokat, betalt, packat, fixat och klart är det klart för flytt.

Har hunnit säga en del Hejdå, vi syns till sommaren och fått panik ungefär en gång i halvtimmen över att jag faktiskt ska flytta. I övermorgon. På lördag. Det är torsdag kväll nu... Inte många timmar kvar tills planet lyfter!

Nu ska jag försöka njuta över att allt faktiskt är klart och åka ut och skjutsa lite vänner.

i övermorgon. två dagar kvar.

Jag har aldrig haft nerverna så mycket på utsidan som vad jag har nu. Minsta lilla som går fel börjar jag gråta, det räcker med att tänka på att säga hejdå till någon så börjar jag gråta, jag håller på att börja gråta mest hela tiden faktiskt. Jag längtar så fruktansvärt mycket till lördag då jag flyttar till Santa Barbara samtidigt som jag håller på att bryta ihop.

Tänk om jag inte klarar engelska- och matteproven så jag inte får läsa typ någon kurs alls? Tänk om hon vi ska bo med är värsta tokiga bitchen som typ snor våra saker och stabbar oss i sömnen? Tänk om jag och Mirre skulle börja bråka och typ skilja oss? Tänk om jag inte får några vänner utan blir typ mobbad? Tänk om alla kommer tycka jag är värsta konstig och störd? Tänk om jag inte klarar kurserna? Tänk om, tänk om, tänk om... Nä, nu får jag tänka om och inse hur fantastiskt jävla kul det faktiskt kommer bli! Jag ska flytta till Kalifornien i övermorgon! Crazy..!

Nu ska jag på stan och inhandla det sista, lämna tillbaka lånemobilen och datorn får stanna hemma (och om det hade varit lagligt hade jag varit i full gång med att ladda hem en massa musik och fyllt min nya mobil så jag överlever alla flygresorna...)

att ta avsked är nog det sorgligaste jag vet

Hemma från avskedsmiddagen som var som väntat väldigt rolig. Nu är det så himla verkligt att jag faktiskt ska flytta. Avskeden har börjat och jag har redan hunnit säga hejdå till farmor och farfar och alla på jobbet (utom cillen, henne kommer jag hinna träffa fler gånger). Imorgon ska jag träffa Joar för ännu ett hejdå och flytten närmar sig med stormsteg.

Jag och Miranda fick världens finaste brev av Cecilia idag. Ett riktigt fint avskedsbrev. Jag blev så himla glad och rörd, kommer sakna den underbara vännen galet mycket <3

Imorgon kommer mamma hit för att hjälpa mig att packa ner mitt liv. Hälften ner i källaren och andra hälften i resväskor. Hur packar man när man ska flytta? Det viktigaste får följa med, lite kläder, datorn och mobilen. Det andra kan man klara sig utan? Eller? Kan man packa ner sina vänner?

you don't ge another chance life is no nintendo game

Plattar håret, gör köttfärspajer, bloggar, kollar, mailen, söker låtar på youtube, sjunger med till love the way you lie så högt att grannarna snart ringer störningsjouren och funderar på kläder. Mer än så hinner jag inte på samma gång.
Konstigt nog så brukar jag hinna det jag ska, trots att jag är världens mest oorganiserade människa och till råga på det en tidsoptimist utan dess like.

Nu ska jag till chefen på avskedsmiddag med hela jobbet. Blir nog trevligt, jag har ju trots allt dom bästa arbetskollegorna i världen :D

keep movin' on

om allt ändå kunde vara fixat
och alla hejdån sagda

Så sa Miranda idag, och så känns det verkligen. Det ska bli så fantastiskt underbart att åka till USA men så oerhört jobbigt att lämna alla och säga hejdå till alla jag tycker om, vissa personer är så svåra och jobbiga att lämna att jag inte ens vet hur jag ska börja eller vad jag ska säga. Så mycket jag vill säga, så många känslor som vill ut men som inte går att definiera. Så mycket saknad som kommer kännas.

Imorgon är det julafton och min julkänsla är ungefär lika med noll. Det är så nu för tiden, jag får aldrig nån riktigt julkänsla. Idag har vi ändå firat lilla julafton med Erika, Robert och Felicia och visst, det var julmysigt men det blir ändå inte som förr. Inte när familjen är halv. Omkring jul märks det extra mycket om inte alla finns kvar. När det ofattbara har hänt.

Ibland måste man muntra upp sig med lite roliga bilder

Lycka är att kunna göra :

Åh! Det funkar ju med höger shift nu helt plötsligt, titta ::::::::

Kan ju göra hur många som helst nu ^^

Åh vad jag älskar teknink, elektronik och allt sånt crap

Min nya dator bara bråkar. Den vägrar göra kolontecken, eller vad den nu heter. Två punkter ovanför varandra, på höjden... Den vägrar i sten. Trots att jag kollat att tangentbordet är på svenska och försökt med alt + vänster shift och allt annat mina (nördigare <3) vänner tipsat mig om men inget fungerar.
Jag är trots allt inte allför förvånad. Teknik och elektronik är inte min grej. All elektronik går nämligen emot mig. Först mobilen där verkligen allting pajjade, sen började lånemobilen krångla, min tv har börjat svartna till och från, sen la min dvd av, sen mobilen igen (så fort den kom tillbaka från lagningen) och nu datorn. Och allt bara dom sista två månaderna.
Datorn är dessutom ny. Splitterny. Köpt idag. Fungerar icket! Kul kombination...

Att börja packa sätter en väldigt verkllig prägel på min tillvaro

Pengarna bara flyger iväg! Det är galet vad fort det går att göra av med en massa tusenlappar. Hur många som helst på hur kort tid som helst. Men för en gångs skull har jag i alla fall inte slösat upp dom på dumheter utan på en dator och ett jäkligt tungt lexikon så jag ska ha nån möjlighet att fixa godkända betyg over there. Egentligen hade jag tänkt köpa en dator i USA eftersom att dollarn är så låg och man kan få en mac mycket billigare där än i sverige, i och för sig är den fortfarande svindyr men ändå billigare. I helgen kom jag på en sak. Det är rätt trevligt att ha å ä ö på tangentbordet. Kanske inte var en så smart idé att köpa en dator där borta... Tur jag hann komma på det och för en gångs skulle tänkte innan jag handlade =D

Nu ska jag börja packa ner en massa saker, både i väskor och flyttkartonger! Helt plötsligt känns det väldigt, väldigt verkligt att jag ska flytta. Verkligt, och nära. 10 dagar kvar.

Om fyra dagar är det jul....

Tänkte skriva ett blogginlägg och jag hade en massa smarta tankar. Nu är alla borta och jag är tillbaka i samma tankespår som alltid nu för tiden - nedräkning. Nästa lördag går flyget till stockholm. Inte ens två veckor kvar. 6 dagar att jobba och 13 dagar sammanlagt (och då räknar jag idag eftersom dagen knappt börjat...).

Om 14 dagar är det här mitt nya hem.
Ser rätt trevligt ut måste jag säga!

Nu ska jag bege mig till jobbet men först förbi OK för att hämta upp ett paket. Som jag inte har beställt. Jag har inte beställt något alls på sistone... Vad jag minns. Är jag så virrig att jag beställt nåt men inte kommer ihåg det för fem öre? Det tror jag inte. Fast jag skulle inte bli alltför förvånad...

Vissa dagar hade ett kontorsjobb suttit förjävvla fint

Jag har haft borta en klänning ett bra tag, så länge att jag inte ens kunde minnas när jag hade den sist. Det var alltså år och dar sen sist. Eller ja, i alla fall ett par veckor. Knappt en månad om jag ska vara ärlig. Men saken är den att den varit spårlöst borta trots att jag letat precis överallt. Jag hann till och med börja kolla om någon av mina kära vänner lånat den utan att jag kom ihåg det.
Fråga Miranda om hon hade den. Hon undrade om jag hade lämnat den nånstans? Men jag kan väl inte gått hem naken? Då tyckte hon att jag skulle leta bättre, under möblerna! Som om jag nånsin skulle vara så slarvig... Jag lydde i alla fall order och den som söker skall finna. Under sängen! Eller under och under, inklämd mellan madrass och vägg.
Har hon verkligen bara känt mig sen i somras eller har hon smyg-stalkat mig hela halva livet?!

Det hinner jag fundera på sen. Nu ska jag sova så jag är frisk tills imorgon (snöstorm, kyla, skor som är så blöta att det klaffsar, jobb, prata med hög röst för halvdöva osv gjorde inte precis att förkylning gav sig av...) för imorgon är det after work/födelsedagsfest/avskedsfest/julfest/in- och utflyttningsfest - ja allt på samma gång! Så då är det bäst att vara piggelin så jag orkar svänga mina lurviga natten lång!

Snöstorm gör en inte piggare och gladare precis

Hemma från Stockholm och det första jag möttes av på Kallax var en snöstorm! Det var inte alls det välkomnandet jag hade hoppats på... Haha inte för att jag hade hoppats på en välkomstkommitté med champagne och snittar, men kanske lite sol? Eller i alla fall inte snöstorm...

Jobb idag, imorgon, på måndag, på onsdag, på torsdag, på fredag, på lördag och på söndag! Sen blir det inge mer jobb, inte förens till sommaren :D Underbart! Fast lite jobb kvar betyder också att det är väldigt lite dagar överhuvudtaget tills jag åker. Jag åker nästa söndag. Jag behöver inte ens räkna månader, veckor, dagar länge. Nästa söndag. Dagen efter nyår. Då flyttar jag till andra sidan jordklotet. Tur att jag inte gör det ensam. Tur att jag har Miranda med mig. Hur skulle jag annars kunnat? Orkat lämna alla? Vågat lämna allt tryggt och alla jag tycker om för ett liv jag inte vet något om? Tur att vi är vi och att det inte är bara jag <3

Update: Det blir ju inte alls nästa söndag, utan nästnästa. Känns bra. Ska trots allt hinna säga hejdå till en massa folk, hinnna fira jul och mysa med familjen, hinna med en massa avskedsfester, hinna få tillbaka mitt pass och få mitt visum, hinna tömma min lägenhet, hinna packa, hinna braka ihop och komma igen.

Jalla jalla!!

Angående min förkylning så verkar den inte bli mycket bättre, bara förändrad. Lite mindre feberskänsla men desto mer nysningar. Lite mindre slemhosta men desto mer torrhosta. Kul med variation!

Om typ en timme kommer mamma och hämtar upp mig så ska vi ut till Kallax (eller Luleå airport som det faktiskt heter). Jag har inte packat, inte duschat, inte hämtat in kläderna från tvättstugan och inte bestämt outfit för ikväll. Kanske dags att lämna datorn och börja? Jag måste nog skynda mig inser jag precis, jag måste ju faktiskt fixa en hel del..! Och välja kläder, fixa smink och hår kan ibland dra ut mer än man tror på tiden. Och jag tänker minsann inte missa flyget, för det är inge kul alls!!! Inte för att jag nånsin gjort nåt sånt klantigt....

I-landsproblem och förkylning kan göra vem som helst bitter...

Ännu en dag då jag låter som en karl som druckit whiskey i en vecka i sträck...
När jag svarar i telefonen så är folks första reaktion "oj". Så fin röst har jag alltså i nuläget...

Denna underbara dag började med en hostattack så jag trodde jag skulle spy. Det gjorde jag inte. Därimot hostade jag upp en slemklump så stor att den hade svårt att ta sig genom avloppet...

Dessutom hopar sig problemen, problem av den värsta sorten. I-landsproblemen. Dom är fasen inte att leka med.
Jag ska ju till stockholm imorgon, alltså borde jag tvätta. Men för att kunna tvätta måste jag gräva fram alla smutskläder som på nåt mystiskt vis spridit ut sig över hela lägenheten. Och för att kunna tvätta måste jag lägga in alla rena kläder i byrån och garderoben (eftersom de fortfarande ligger i Ikea-påsen sen sist jag tvättade och i tvättkorgen sen gången innan det...) så jag kan använda påsen och korgen till att frakta ut de smutsiga kläderna.
Men, det är ju ingen ide att ta tag i varken de rena eller smutsiga kläderna eftersom jag inte vet om det finns någon ledig tvättid. Och tvättsugan är faktiskt i huset på andra sidan gården, jättejobbigt!!
Dessutom gör mina nya naglar att det tar jättelänge att skriva på datorn och jätteofta trycker jag på två tangenter samtidigt. Jättejobbigt!! Fast dom är i alla snygga...

Och nu när jag äntligen har fått tillbaka min mobil från lagningen har den inte skandinaviskt tangentbord eller svensk ordlista så det tar jättelänge (ok, kanske 3 sek längre än vanligt) att skriva sms... Jättejobbigt!!

Förutom ovannämnda problem är jag jätteuttråkad och lider av social abstinens och är jäkligt less på att vara sjuk. Jättejobbigt!!

Och så är jag extremt gnällig idag, så gnällig att till och med jag blir less. Det är jobbigt det med....

Nitton (19) dagar kvar!

Nu var det jäkligt länge sen jag bloggade och det är verkligen inte jäkligt länge tills jag åker. Tills jag flyttar. Tills jag tar mitt pick och pack och flyttar över atlanten till Santa Barbara, CA, USA. Galet. På alla sätt och vis. Galet roligt, galet spännande, galet nervöst, galen längtan, galen rädsla, galet overkligt, galet helt enkelt. 19 dagar, ynka 19 dagar till bor jag i Sverige. Det är fan inte mycket..!

På tisdag åker jag till Stockholm för visumintervjun och sen är allt fixat! Äntligen måste jag säga, det har inte varit lite som skulle fixas och papper som ska skickas hit och dit... Förhoppningsvis hinner jag bli lite friskare innan dess också så jag orkar med nåt annat än att ligga på hotellrummet. Just nu har jag en härlig kombination av hosta, nysningar, huvudvärk, 5 kg snor i hela skallen, feber, yrselattacker och värk lite överallt. Lovely. Inte.