Jag har haft borta en klänning ett bra tag, så länge att jag inte ens kunde minnas när jag hade den sist. Det var alltså år och dar sen sist. Eller ja, i alla fall ett par veckor. Knappt en månad om jag ska vara ärlig. Men saken är den att den varit spårlöst borta trots att jag letat precis överallt. Jag hann till och med börja kolla om någon av mina kära vänner lånat den utan att jag kom ihåg det.
Fråga Miranda om hon hade den. Hon undrade om jag hade lämnat den nånstans? Men jag kan väl inte gått hem naken? Då tyckte hon att jag skulle leta bättre, under möblerna! Som om jag nånsin skulle vara så slarvig... Jag lydde i alla fall order och den som söker skall finna. Under sängen! Eller under och under, inklämd mellan madrass och vägg.
Har hon verkligen bara känt mig sen i somras eller har hon smyg-stalkat mig hela halva livet?!
Det hinner jag fundera på sen. Nu ska jag sova så jag är frisk tills imorgon (snöstorm, kyla, skor som är så blöta att det klaffsar, jobb, prata med hög röst för halvdöva osv gjorde inte precis att förkylning gav sig av...) för imorgon är det after work/födelsedagsfest/avskedsfest/julfest/in- och utflyttningsfest - ja allt på samma gång! Så då är det bäst att vara piggelin så jag orkar svänga mina lurviga natten lång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar