Dream as if you'll live forever Live as if you'll die today: living in a dream

Ännu en helt underbar helg med för mycket att göra (kan man ha för mycket att göra om det bara är roliga saker?) och för lite bloggande! Det är egentligen kul att blogga, det ligger bara inte högst upp på prioriteringslistan.

I fredags hoppade jag fallskärm. Det är det häftigaste, roligaste och läskigaste jag gjort! Och så är det alldeles, alldeles underbart! Helt sjuk upplevelse, något som jag absolut vill göra igen. Och igen och igen och igen.

Allt var så himla häftigt. Att åka upp i det där pyttelilla planet. Att sitta bredvid den öppna flyplansdörren och titta ut. Utsikten flera tusen meter upp ovanför marken. Vetskapen om att man snart ska kasta sig (kastas) ut från flygplanet. Att falla. Att falla så fort att det fladdrar i läppar, kinder, öron, ja allt! Att falla så länge att man hinner ha panik, tro man ska dö, bli lugn, tycka det är det häftigaste som finns, hinna posa för kameran, försöka röra på sig men det blåser för mycket. Falla fritt är nog den härligaste, och häftigaste, känslan som finns. När fallskärmen löstes ut kändes som om man flög uppåt. Man bromsas så sjukt snabbt. Fötterna åkte upp i hakhöjd och armarna vet jag inte var dom var.

Paaniiik! Sekunder kvar till att hoppa!

Tack Centrala Studiestödsnämnden!

Bara för att visa hur fort man faller - det fladdrar i kinderna!

Att sen sakta glida neråt, hinna prata och kolla in utsikten med adrenalinet pumpandes var också helt underbart. När vi sen nådde marken var jag dock så skakis att jag föll ihop i en liten hög på marken haha! Blev upplyft av killen jag hade på min rygg (instruktören) och mina ben har aldrig skakat så sjukt mycket! Men kul var det!

På väg ner, sakta och säkert!

I lördags var vi på hiking uppe i berget, siktet var inställt på Seven Falls. Det var typ den ena episka fail'en efter den andra.

Först när vi stod och väntade på bussen började det regna.
När vi kom till transit center var vi 9 personer som stod och höll utkik efter buss nr 22. Vi lyckades missa den.

Vi fick till slut tag på en taxikille som kunde köra alls oss 9 i en bil. Han tyckte det var en bra ide att spela Party Rock Anthem och sen Black and Yellow på högsta volym kl 10am. Jag satt bredvid högtalaren. Jag blev döv.

Vi skulle åka till The Botanic Garden (enligt någons kompis och samma någons googling). Det var tydligen helt fel. Vi skulle vara på den motsatta sidan av trädgården. Tanten i kassan tyckte i alla fall synd om oss så vi fick genom genom trädgården gratis.

Vi frågar en annan tant om vägen och följer hennes vägbeskrivning. Helt plötsligt ser vi henne igen och då säger hon att vi tydligen är på fel väg. Vi vänder och går uppför en svinbrant backe. Där uppe träffar vi en gubbe som säger att vi är fel, vi skulle tydligen gått där vi var först.

Vi hinner gå fel en till gång, vi tar en stig till vänster uppför ett helt jäkla berg innan vi får höra att vi tydligen skulle sväng höger. Vi får vända igen.

Vi börjar vandra uppför ett annat berg och får höra att vi är fel, IGEN. Men det ska tydligen finnas en stig längre fram så vi behöver inte vända.
Det finns en stig. En stig som går stupt rakt ner. Det är så brant att man måste hålla i en vajer för att kunna gå ner baklänges, som en riktigt bergsklättrare. Dessutom var det bara sand och rullande stenar... Och värre skulle det bli!

Det visade sig bli bergsklättring. Och jag överdriver inte. Vi var tvungna att klänga, klättra och hoppa på klippor, på lodräta bergsväggar och mellan klippskrevor för att ta oss fram. Egentligen inte särskilt svårt men läskigt. Hade man ramlat hade man inte landat skönt på alla stenar i vattnet nedanför.

Men det var roligaste dagen på länge! Har typ aldrig skrattat så mycket som den dagen, sjukt rolig dag med ett sjukt roligt gäng!