...eller ja, inte fullt ett helt år men inte långt ifrån, tar jag upp bloggandet igen (jag dog inte down under ifall någon nu trott det..?)
Igår började jag mitt nya liv (jag är väl inne på liv nr 57000 skulle jag tro) och bestämde mig för att ta en lite springtur på Ormberget. Väl där hade springlusten, hör och häpna, gått över! Eeh, ingen som tappade hakan där, neej... Men, jag hade i alla fall kvar lusten till att promenera! Jag börjar gå gula rundan, 5,4 km. Det känns bra, lite lagomt hurtigt... Men ändå inte, jag går ju bara, jag joggar inte ens... Jag svänger in på svarta rundan, 7,4 km. Svarta rundan, svart är en bra färg. Svåraste slalombackarna är svarta.
Jag kommer till ett vägskäl (rundskäl?) och har möjlighet att gå gröna rundan, 10 km! Det känns ju inte ens i benen ännu så klart jag svänger in på den då. Jag går alltså 10 km i ett riktigt bra tempo (för att vara en tvättäkta soffpotatis och fläskmongo) och dristar mig även till att göra utfall lite här och var (på ett ställa, men det kändes så fjantigt att skriva det).
När jag kom hem var jag faktiskt riktigt pigg! Så då tyckte jag att en promenad med Lisen skulle sitta fint. Det blev alltså ett varv runt sjön men det kändes inte särskilt mycket i benen.
Idag känns det i benen. Ordentligt.
Det blev en hård start på mitt nya liv, det jämnade jag ut med middag på max och lite chips på kvällskvisten. Känns faktiskt lite ovärt nu i efterhand...
Igår började jag mitt nya liv (jag är väl inne på liv nr 57000 skulle jag tro) och bestämde mig för att ta en lite springtur på Ormberget. Väl där hade springlusten, hör och häpna, gått över! Eeh, ingen som tappade hakan där, neej... Men, jag hade i alla fall kvar lusten till att promenera! Jag börjar gå gula rundan, 5,4 km. Det känns bra, lite lagomt hurtigt... Men ändå inte, jag går ju bara, jag joggar inte ens... Jag svänger in på svarta rundan, 7,4 km. Svarta rundan, svart är en bra färg. Svåraste slalombackarna är svarta.
Jag kommer till ett vägskäl (rundskäl?) och har möjlighet att gå gröna rundan, 10 km! Det känns ju inte ens i benen ännu så klart jag svänger in på den då. Jag går alltså 10 km i ett riktigt bra tempo (för att vara en tvättäkta soffpotatis och fläskmongo) och dristar mig även till att göra utfall lite här och var (på ett ställa, men det kändes så fjantigt att skriva det).
När jag kom hem var jag faktiskt riktigt pigg! Så då tyckte jag att en promenad med Lisen skulle sitta fint. Det blev alltså ett varv runt sjön men det kändes inte särskilt mycket i benen.
Idag känns det i benen. Ordentligt.
Det blev en hård start på mitt nya liv, det jämnade jag ut med middag på max och lite chips på kvällskvisten. Känns faktiskt lite ovärt nu i efterhand...
En tvättäkta Australiensk kängruFast egentligen är det en Wallaby, men Kängru låter coolare...
En tvättäkta Australiensk sovande Koala(i ett tvättäkta Australiensk Eukaluptysträd)
Ett tvättäkta Australiensk operahus(som skulle behöva tvättas)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar