Alltså, det är nog inte min dag idag...
Inatt pratade jag på av bara tusan, fort, mumlandes, tydligen gick inte ett endast ord att uppfatta. Sen sätter jag mig upp och frågar vars jag är?! Var är jag, vars är toaletten? Jag vet inte var jag är och jag är jättekissnödig..!
Emanuel, anings förvirrad han också, lyckas i alla fall få mig att förstå att jag är hemma och då hittar jag även till toaletten. Slutet gott, alltid gott - för denna natt...
Det hör ju inte precis till ovanligheterna att jag är virrig och hittar på en massa knasigheter nattetid.
Jag kan ju även förtydliga att allt detta händer i sovande tillstånd.
Jag skulle ju aldrig vara virrig eller knasig i vaket tillstånd...
Dagen fortsätter med att jag sticker mig på en (använd) insulinnål på jobbet och sen måste jobba över (i och för sig bara 5 minuter, men ändå...).
Nu är det dags för tvättning, håll tummarna för att jag inte ramlar i trappan och bryter ryggen eller att maskinen blir strömförande eller något annat obra!
2 kommentarer:
Visst är det jobbigt när man måste jobba över..varje minut känns som 5 minuter!
Ja verkligen! Tur att det inte är alltför ofta det händer..! :)
Skicka en kommentar