Finns någon drömtydare där ute?

Jag har verkligen sjuka drömmar...

Det började med att jag upptäckte att jag hade ett sår på armen, ett smalt skärsår som gick hela varvet runt. Jag hade inte sett det tidigare så jag undersökte såret. Det visade sig att hela armen var av. Mitt mellan armbågen och handleden var armen av, helt och hållet!
Jag lindade snabbt ihop armen igen med både tejp och bandage, vars jag fick det ifrån kan man undra... Men armen höll ihop i alla fall efter min omläggning och det var nog tanken.
När jag kom hem, eller in, vet inte riktigt vilken lägenhet jag var i, så ville någon se på såret eftersom jag hade bandage. Jag tog bort bandaget och visade att att armstumpen gick att ta loss. Då blev det livat!
Stumpen skulle genast läggas på is eftersom den kanske skulle gå att sättas fast igen, skjuts till sjukhuset skulle fixas och alla skulle titta! Det hittades en plastbunke som vi fyllde med is och la ner lilla armsumpen i och jag tryckte även ner själv armen, eftersom någon sa åt mig att det vore bra...

Jag bar bunken med is och arm med min friska hand och så började vi promenera. När vi kom fram till bron vid OKQ8 i Råneå där såg vi att det var marknad av något slag. Vi stannade för jag ville se om jag hittade något till håret... Jag lämnade bunken och tryckte ihop armbitarna igen för jag ville inte att folk skulle bli rädda eller stirra för mycket... Det sköna var att det inte alls gjorde ont i armen! Vi gick runt och tittade litegrann och allt som folk sa upprepades i en högtalare, på franska! Det var till hänsyn av alla turister...

När vi skulle därifrån hittade vi en bil. Jag skulle själv köra till sjukhuset men eftersom det var högerarmen som var av kunde jag ju inte växla. Någon var alltså tvungen att åka med mig.
Helt plötsligt var Roger där så han sa att han kunde skjutsa mig, vi skulle bara behöva fara om farmor och farfar och hämta upp mamma först. Sagt och gjort. Dock tog det väldigt länge för oss att fara ifrån dom eftersom vi skulle ha en massa grejer med oss och mamma och farmor ville aldrig sluta prata. Vid det här laget hade det även börjat göra ont i armen, inte farligt utan mer som en stukad fot - ont när man rör den. Vi hoppade slutligen in i bilen, jag åkte i bakluckan eftersom det var fullt av alla grejer i bilen... Vi hade till och med ett djur av något slag med oss, kanske en hund eller get om jag minns rätt?

Väl framme på sjukhuset gick vi in genom huvudentrén och vandrade hela vägen till akuten. Jag hade lindat om armen så att det skulle se ut so om den var hel, jag ville ju inte skrämma folk...
När vi kom fram till akutmottagningen visade jag armen för sköterskan i receptionen. Hon sa att jag genast var tvungen att gå upp till röntgen för att se om armen var av... Jag förklarade gång på gång att den var helt av, jag visade till och med att handdelen gick att ta loss från övriga armen. Hon sydde då rask ihop armen för att jag inte skulle skrämma folk! Jag fick 4 stygn (gjorde med världens största nål och tjockaste tråd!) innan jag fick gå upp till röntgen.
När jag kom upp till röntgenavdelningen visade det sig vara operation. Där gick det undan! Helt plötsligt vaknade jag bara och då var jag redan röntgad och opererad. Eller opererad och opererad, dom hade helt enkelt bara sytt ihop armstumparna som dom var...

Det var då jag fick jäkligt ont! Jag kunde inte röra armen, fingrarna eller någonting. Det gjorde riktigt ont hela tiden... Jag fick order om att hålla armen högt för att den inte skulle svälla så jag sträckte den upp mot taket. Bang!
Och så slog jag i armen i huvudgaveln så jag vaknade... Eftersom jag då hade ont i armen så trodde jag först att den faktiskt var av, jag var tvungen kolla på armen så att den inte hade något ärr... Det hade den inte, jag kunde till och med röra fingrarna! Fast lite ont i armen (där den hade gått av) hade jag nog...