everybody dies but not everybody lives

Sådärja, då var det ännu en gång dags att ta upp bloggandet. Jag har en massa att skylla på att det rann ut i sanden sist; datorn gick sönder, jag hade fullt i skolan, jag hade fullt upp på fritiden, jag hade alldelens för mycket fritid, datorn gick sönder igen och så vidare...

Nu har jag varit hemma nästan hela sommaren, har bara 2 veckor kvar i Sverige innan jag åker tillbaka till Cali för ännu en termin att leva the American dream. Jag lever verkligen i en dröm där borta, allt är bara hopp och lek, leva loppan och ha kul. Underbart!

Meen, än så länge är jag hemma. Hemma i Luleå. Det kommer nog alltid kännas som hemma var i världen jag än befinner mig. Jag gillar Luleå, framför allt på sommaren. Jag gillar folket här, framför allt på sommaren.

Färgade håret idag, det blev inte alls som jag tänkt mig. Fint, men inte rätt. Tillbaka och klaga imorgon alltså....

BEFORE

(kommer nog en efter-bild imorgon...)